AXELSEN (TOTT), Ivar[1, 2]

Mand 1425 - 1487  (62 år)


Personlige oplysninger    |    Notater    |    Kilder    |    Alle    |    PDF

  • Navn AXELSEN (TOTT), Ivar 
    Født 1425  Denmark Find alle personer med begivenheder på dette sted 
    Køn Mand 
    Død 1 okt. 1487  Kristianstad, Sweden Find alle personer med begivenheder på dette sted 
    Begravet 1488  Norra Åsum, Sweden Find alle personer med begivenheder på dette sted 
    Person-ID I87530  My Genealogy
    Sidst ændret 26 jul. 2017 

    Far TOTT AF SKEDEBO, Axel Pedersen,   f. fra 1370 til 1390, Denmark Find alle personer med begivenheder på dette sted,   d. fra 1446 til 1447, Varberg, Sweden Find alle personer med begivenheder på dette sted  (Alder ~ 76 år) 
    Mor (IVARSDOTTER) BONDE, Ingeborg (Ivar Nilssons ätt),   d. Död efter 1465 Find alle personer med begivenheder på dette sted 
    Familie-ID F29162  Gruppeskema  |  Familie Tavle

    Familie BILLE, Maria Torbjornsdatter,   d. 1464, Kalmar, Kalmar län, Sverige Find alle personer med begivenheder på dette sted 
    Sidst ændret 26 jul. 2017 
    Familie-ID F28333  Gruppeskema  |  Familie Tavle

  • Notater 
    • Far: XX:920989 Axel Pedersson Tott (- 1446)


      Mor: XX:920990 Ingeborg Ivarsdotter (- 1466)



      Född: 1420 Danmark



      Död: 1487 Kristianstad







      --------------------------------------------------------------------------------



      Familj med Magdalena Karlsdotter Bonde (- 1495)



      --------------------------------------------------------------------------------



      Familj med Marine Torbensdotter Bille



      --------------------------------------------------------------------------------



      Familj med XIX:460496 Margareta Pavelsdotter Laxman



      Barn:



      XVIII:230248 Beata Ivarsdotter Tott (- 1487)



      Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.


      Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture d.ä., till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.


      Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.


      Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.


      Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne






      --------------------


      Borgholms Slotts historia



      Medeltidsborgen



      Borgholm omtalades första gången i ett dokument 1268 men troligtvis uppfördes den första medeltidsborgen i Borgholm redan under 1100-talet andra hälft av Knut Eriksson (regent över Svealand och Götaland). Då bestod den av ett 20 meter högt fristående kärntorn, en kastal, byggt i kalksten med mer än fem meter tjocka murar och en vindlande trappa inuti.


      Vid den här perioden låg Sverige i ständiga fejder med hedningarna på andra sidan Östersjön och Knut Eriksson tvingades därför bygga borgar och befästa alla kustkyrkor. Från tornet hade man uppsikt över sjöfarten i Kalmarsund och den viktiga handelsplatsen i Köpingsvik. Kärntornet skadades många gånger under de 450 år det fanns. Det revs till slut vid Karl X Gustavs ombyggnad på 1600-talet.


      Borgen under Kalmarunionen



      År 1397 genomdrev drottning Margareta (dotter till Valdemar Atterdag) Kalmarunionen, med syfte att samla Sverige, Danmark och Norge under samma krona. Unionstiden under 1400-talet kom att bli en ytterst orolig tid då borgen omväxlande var i svenska och danska händer.


      Karl Knutsson lyckades hålla borgen svensk periodvis, liksom hans svärson, stormannen Ivar Axelsson Tott. I ungefär femton år härskade han på borgen och bodde här med hela sitt hushåll. Denne självrådige storman bedrev sjöröveri i stor skala på Östersjön och för att hindra hans framfart tvingades riksföreståndaren Sten Sture d ä till slut att år 1487 belägra Borgholm. Ivar lyckades fly ur borgen nattetid genom en lönnport. I skydd av mörkret nådde han snabbt Helvetesbacken som låg vid landborgen söder om borgen och undkom med båt till Gotland.


      Ivar Axelsson Tott



      Ivar Axelsson till Lillö, (Skåne), svenskt och danskt riksråd. Död 1 oktober 1487. Son till Axel Pedersson (Tott) och Cathrine Krognos.



      Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom 1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena Karlsdotter, en dotter till Karl Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen namnges som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1467 förklarade honom krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna och deras vänner. I utbyte gjorde hans bror honom till fogde på Stegeborg.


      Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför, att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida, och understödde Sten Sture den äldre, till vilken han länge stod i vänskapligt förhållande. Den 25 maj 1472 fick han genom beslut av riksrådet i Söderköping Stegeborgs slott och län som förläning på livstid.


      Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen 1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.


      Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre, inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483 till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid behålla Raseborg och dess län, men utbyta släktens övriga besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.


      Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i Skåne.

    • Ur Wikipedia:

      -----------------------------------------------------------------


      Ivar Axelsson till Lillö, (Skåne), svenskt och danskt riksråd. Död


      1 oktober 1487. Son till Axel Pedersson (Tott) och Cathrine


      Krognos.



      Ivar Axelsson nämns första gången under Kristofer av Bayern, kom


      1457 med Kristian I till Sverige, men synes under de följande åren


      ha uppehållit sig mest vid danska hovet. Sedan hans bröder Olof


      och Filip 1464 avlidit, begav han sig till Gotland, som sannolikt


      lämnades honom som pantlän sommaren 1466, då han sändes till


      Sverige för att underhandla med ärkebiskop Jöns Bengtsson och hans


      parti om Kristian I:s återuppsättande på tronen. Någon fiendskap


      mellan honom och nämnde konung rådde således icke denna tid. I


      Sverige kastade han sig genast in i partipolitiken och drogs genom


      sitt gifte (sept. 1466) med Magdalena, en dotter till Karl


      Knutsson (Bonde), över till dennes anhängare. Troligen har han


      från denna tid varit svensk rådsherre, fast han ej uttryckligen


      namnes som sådan förrän efter Karl Knutssons död. Med den danske


      konungen bröt han fullständigt, då han i maj 1567 förklarade honom


      krig. Strax därefter kom han med en flotta över från Gotland till


      Sverige och lämnade sin broder Erik kraftig hjälp mot danskarna


      och deras vänner.



      Hans framgångar ledde till, att Karl Knutsson för tredje gången


      blev konung. Lönen uteblev icke. Han gjordes 1468 av svenska rådet


      till ett slags medregent åt sin svärfar och erhöll försäkran, att


      han efter dennes död skulle ensam få övertaga styrelsen, till dess


      man kunde ena sig om en konung eller hövitsman. Vid Karl Knutssons


      frånfälle trädde han dock villigt tillbaka, förmodligen därför,


      att han icke kunde räkna på behövligt stöd från allmogens sida,


      och understödde Sten Sture d.ä., till vilken han länge stod i


      vänskapligt förhållande och av vilken han 1472 mottog Stegeborg i


      förläning. Mest vistades han efter 1470 på Gotland, där han


      betedde sig som självständig furste, än plundrande hanseatiska och


      holländska fartyg, än tillsammans med sin broder Erik förande krig


      med livländska ordensstaten. Trots vänskapen med Sten Sture sökte


      han dock ordna försoning med Kristian I och erkände sig slutligen


      1476 inneha Gotland som förläning av Danmarks krona.



      Men om hans förhållande till Kristian härefter blev bättre,


      inträdde i stället 1481 en brytning med den svenske


      riksföreståndaren, emedan hans broder Erik vid sin död egenmäktigt


      anförtrott slottsloven på sina finska borgar åt sina bröder Ivar


      och Laurens. Sedan emellertid den sistnämnde dött, kom det 1483


      till en förlikning, enligt vilken den förre skulle för sin livstid


      behålla Kaseborg och dess län, men utbyta släktens övriga


      besittningar i Finland mot Öland. Svenska rådsmöten besökte han


      ännu 1484, men säges vid ett sådant ha försökt att få sin måg


      Arvid Trolle till riksföreståndare i stället för Sten Sture, öppen


      strid mellan de förre vännerna utbröt 1487.



      Herr Sten bemäktigade sig då Stegeborg och Raseborg och kom i


      besittning även av Öland. Samtidigt överlämnade Ivar Axelsson


      Gotland till konung Hans och drog sig tillbaka till sina gods i


      Skåne. Bland Axelssönerna var han den mest framstående.


      -----------------------------------------------------------------


      (Bearbetad text ur Nordisk familjebok)

    • wik.
    • wik.= Wikipedia sv.wikipedia.org/
    • Danske adelsgodser i middelalderen,Erik Ulsig,Kbh.1968 s274+283 DAA 1900 s 426-28

  • Kilder 
    1. (Pålidelighed: 0), 17 aug. 2010.
      Date of Birth

    2. (Pålidelighed: 0), 17 aug. 2010.
      Date of Death